En lugn dag

..får man känslan av att det är något viktigt man glömt..tid att städa skrivbordet och svara på mail.
//Bengt

Tal kommunfullmäktige 2014-11-19

Fru Ordförande, presidie, ledamöter, press och åhörare

Många är det som vill komma till den högsta beslutande församlingen för att tala om sina hjärtefrågor. Få har förmånen att som undertecknad nu fått ett ”carte blanche” En tid utan rubrik!

Inför detta ställer jag mig själv två frågor

För det första: Hur nyttjar man den? Vad är det ur mitt perspektiv som ansvarig tjänsteman viktigaste att informera den högsta beslutande församlingen om?

För att inleda den andra frågeställningen så funderade jag på de båda romarna Cicero och Demosthenes,  två legender som ständigt aspirerar på titeln som tidernas mest vältalige. Det sägs att när åhörare lyssnat på Cicero kunde de säga: ”Så väl han talade!”, men när Demosthenes talat utbrast de ”Låt oss marschera!”.  Så fråga två till mig själv är väl hur informerar jag på bästa sätt!

Informationspunkterna är inget jag tar lätt på däremot har jag en ambition att försöka göra det svåra lättillgängligt!

Vid förra fullmäktige försökte jag förklara några av de faktorer som gör att den ekonomiska situationen för svenska landsbygdskommuner i allmänhet och Bräcke i synnerhet är jobbig. Att statsbidragen inte fullt ut jämnar ut förutsättningarna att leverera kommunal service. Det handlade om hur befolkningstapp inte bara påverkar skatteintäkterna utan även andel av statsbidragen då rikets befolkning ökar samtidigt som vår minskar. Det handlade om styrmetoder som inte tar hänsyn till att man har en dyr grundstruktur utan som förutsätter att alla har samma struktur vad avser befolkningens ålder, sammansättning, geografi etc-det urbana tolkningsföreträdet.

Jag har idag valt att belysa endast två frågor som berör framtiden ut? Många av Er är nya och fulla av ambitioner-det är utmärkt vi behöver nya ögon som kan se nya lösningar och ställa nya frågor, få oss tjänstemän att backa till grunden och förklara sammanhang. Ibland ser man inte skogen för alla träd.

Men, Även det som ur ett globalt eller nationellt perspektiv är lovvärt så blir det när man kokar ned det till kommunplanen är det i många stycken realpolitik. Skall det till ambitionsökningar måste det avvecklas verksamhet i samma utsträckning någon annanstans. Så länge vi tappar befolkning finns det egentligen inget utrymme för ambitionsökningar, det saknas årligen ett antal miljoner. 100 personer gör ett tapp på 6 miljoner kronor. Hur skall man beskriva vikten av att våga fatta beslut, att våga genomföra de verksamhetsförändringar som krävs för att hålla sig inom de ekonomiska ramar som står till förfogande. För att komma med citat från ett gammalt reglemente: Urlåtenhet att handla får ofta värre konsekvenser, än val av metod. Detta är signaler jag får även från näringslivet-"Men, bestäm så att vi vet vad som gäller". Kommunerna har till skillnad från staten ett konstitutionellt samstyre ,eller en lagstadgad samlingsregering inte en majoritets eller minoritetsregering! Därigenom finns de strukturella förutsättningarna på plats-resten är upp till Er.

För att mildra befolkningstappet eller skapa utrymme för ambitionsökningar gäller det att bli vald, att vara attraktiv.

Det är en kamp om att behålla medarbetare och medborgare, Det är en kamp om inflyttare, om investerare och en kamp om att rekrytera kompetent personal.

Kort och gott en kamp om varumärket.

Men i vad består då varumärket?

Ibland är Svenskan fattig. I engelskan har jag förstått att man särskiljer på varumärke i form av ”trademark”-logotyper, grafiska profiler och sådant som går att äga och Varumärke i forma av ”Brand” som mer är känslor och sådant som ägs av kunden. I den bemärkelsen är platsvarumärket Bräcke kommun-den känsla eller det löfte som utlovas om platsen-och Om det är ett löfte om platsen eller Employer-branding en känsla-ett löfte som utlovas av arbetsgivaren ja då fru ordförande är alla vi som verkar eller bor i kommunen en del av löftet om platsen i synnerhet vi som i någon mån har offentliga roller. Vilka känslor förknippas med löftet? Är det positiva  känslor, något man vill vara en del av eller är det något man betraktar från avstånd? Det gäller inte bara att synas och att vara känd utan det handlar om att vara känd för rätt saker om man skall bli vald i en allt hårdare konkurrens. Det spelar ingen roll vad man gör eller vad man har det viktiga är hur man uppfattas. Frisk luft och billiga bostäder och tillgängliga lokaler räcker inte för att vara attraktiv idag. Attraktionen sitter i något annat, en känsla. Med detta vill jag återigen slå ett slag för konferensen den 4-5 december-Som jag hoppas blir en nystart för löftet om platsen-platsvarumärket.

Ja fru ordförande hur sammanfattar man detta? Med de prognoser vi har om vår närmaste framtid låt säga tio år bedömer vi tjänstemän det viktigt att de nödvändiga besluten om verksamhetsförändringar fattas för att ambitionen skall vara i paritet med förmågan. Jag tror också att det är viktigt att vi alla som har offentliga roller förstår att vi själva är en del av löftet om platsen.

Och tiden, tiden lär utvisa om det var Cicero eller Demosthenes som talade i Gällö.

Tack

 //Bengt Flykt, Kommunchef

Tal kommunfullmäktige 2014-10-23

(Jag lade en hel del tankemöda på detta-så käre läsare-gör det du med)

Herr Ordförande, presidie, nya och gamla ledamöter, press och åhörare

Min informationspunkt är kallad delårsbokslut per sista augusti och prognos för 2014.

Men jag tänkte ta mig friheten herr ordförande eftersom det är en hel del nya medlemmar av den högsta beslutande församlingen att även belysa ekonomin och förutsättningarna ur ett bredare perspektiv.

Per sista augusti uppvisas ett resultat på 11, 8 mkr en minskning av den långfristiga låneskulden med 4,1 mkr samt en sjukfrånvaro på 7, 43%

Kanske mer intressant är väl hur prognosen ser ut för den viktiga avstämningen på helår. Finansiellt ser det bra ut +5,8 mkr och en minskning av den långfristiga låneskulden med 4,5 mkr.

Nåväl vad döljer sig bakom prognosen +5,8 mkr? Jag skall endast göra några korta nedslag. De i särklass största positiva posterna är saker vi gjort för att komma i balans för år 2014 men som fått effekt tidigare än beräknat det är dels en omreglering av avtalet med migrationsverket så att vi i bättre utsträckning får betalt för det vi faktiskt gör och dels att vi lyckats med avvecklingen av en gruppbostad tidigare än beräknat. I övrigt har vi gjort det styrelsen sagt åt oss. Vi har hållit igen, och vi har där vi kunnat gått kort. Ibland påverkar det faktiskt servicegraden som att handlingarna till detta möte gick ut med en halv dags fördröjning…

 Gymnasieförbundet bedöms kosta 3,4 mkr mer än budgeterat. I det ligger en del av den uppräkning av elevplatspris som Fullmäktige tog beslut om i december. Det är också stora skillnader mellan programmens priser vilket gör det svårt att exakt gissa kostanden i förväg. Introduktionsprogrammet för nyanlända kostar ca 150 000 / läsår och Naturbruksprogrammet/lantbruk kostar 300 000:- läsår medan samhällsvetenskaplig linje kostar 74 000 per läsår Det är alltså tre gånger dyrare att läsa naturbruk lantbruk än samhällsvetenskaplig linje- En stor post är att gissa rätt på genomströmningen av elever. Den är under 2014 lägre än beräknat i budgetarbetet. Det vill säga fler än vi gissat går fyra år istället för tre. Jag tror att ni då anar svårigheten att lägga en exakt budget.

Jag är med andra ord jätteglad över prognosen men det är främst en produkt av att besparingarna för att nå ett nollresultat har gått snabbare än väntat och de har ingått i förutsättningarna för 2015 års rambudget. Det finns alltså inget av årets resultat som medger ambitionsökningar för 2015-tvärt om! Om befolkningstalet fortsätter att vika krävs åtgärder. Ett befolkningstapp om 100personer ger 6 mkr mindre i intäkter som måste hämtas igen samtidigt som det alltid finns en kostnadsökning i samhället på varor, tjänster och löner.

Vad avser måluppfyllnad är det ibland svårt. Har man inga mål så vet man inte vart man skall. Liksom Alice i underlandet spelar det då heller ingen roll vart man går. Självklart måste man därför sätta upp mål för verksamheten. Jag vet och har respekt för att många inte minst revisorerna vill ha siffror och saker som är lätta att mäta- Det hör (kan jag tänka lite skämtsamt) till revisorernas natur. Det kommunen ägnar sig mest åt är dock mellanmänskliga relationer. Där är man inte medborgare bara i den stund man brukar eller förbrukar kommunal service utan faktiskt dygnet runt. Vår verksamhet skulle behöva sättas i den kontexten. Man kan inte sjukskriva sig från hemmet utan endast ifrån arbetet. Sjuktal är med andra ord inget exakt mått på hur organisationen mår. Bräcke kommun har bland dom högsta sjuktalen i landet men kommunen som organisation sticker inte ut om vi jämför oss med andra kommuner. Trots detta tar vi givetvis signalerna på största allvar i organisationen och en del hänger ihop med arbetsbelastningen. Miljömål, fiberutbyggnad eller vart folk väljer att bosätta sig eller etablera verksamhet är inte enbart frågan om hur vi som kommunala tjänstemän arbetar och vi är inte den enda parametern som påverkar måluppfyllnaden i dessa stycken. Mål för den kommunala verksamheten kan vara svåra både att formulera och mäta. Här finns det ett arbete att göra inför denna mandatperiod. Icke desto mindre vill jag påstå att individer kan göra skillnad vilket jag skall be att få återkomma till avslutningsvis.

Hur ser kontexten ut i övrigt? Vi har inget IKEA, Inget LKAB ja inte ens något Skistar i Bräcke kommun. Givet dessa förutsättningar är det ingen annan organisation som kan vara motor i samhällsutvecklingen. Jag förstår mot den bakgrunden att uppdraget behöver vara större än den service vi levererar inom de traditionella kärnverksamheterna. Även om det ibland i debatten förefaller som om det vore tvärtom att kommunens huvuduppdrag har med företagsetableringar eller kulturella arrangemang att göra och vård och omsorg är en sekundär fråga. Vi tar givetvis alla våra uppdrag på fullaste allvar även om vi egentligen inte har resurser till annat än den traditionella kommunala lagstadgade uppdragen och knappt det. Dessa verksamheter står faktiskt för över 90% av kostnaden. Men, vi gör inget vi inte fått i uppdrag av Er att göra! Tycker Ni att vi skall sluta med något –så gör vi det.

Ett grundproblem i resursfrågan är att vi har en kostsam struktur genom tex. flera tätorter, att man bor över hela ytan, en åldersfördelningen som ger att det är relativt sett få i produktiv ålder och relativt många äldre, jämfört med många kommuner och en relativt låg skattekraft mm. För att förutsättningarna skall jämnas ut är vi en av de kommuner i riket som har högst andel statsbidrag. Men, vi blir också därmed extremt känsliga för förändringar i statsbidragen. 34% av våra intäkter utgörs av statsbidrag. Exempelvis, när vi tappar befolkning tappar vi inte bara skattebetalare utan eftersom riket ökar i befolkning tappar vi även andelar av statsbidragen-det blir dubbelfel. När man inte indexreglerar statsbidragen utan vid behov skjuter till medel per/capita förlorar vi också, eftersom vi har en dyrare struktur än genomsnittet. När vi blir ålagda nya uppdrag som vi förväntas ta ut av medborgare på något sätt blir det svårare än för genomsnittskommunen eftersom vi har svårare grundförutsättningar-det blir hel enkelt svårt att ta ut hela kostnaden i tillsynsavgifter eller liknande. Utan det tenderar att bli skattekollektivet som får stå för mellanskillnaden. Detta visar sig nu även i forskningsrapporter. Dessa visar att i nationella strategier och dokument finns ett så kallat urbant tolkningsföreträde. Det vill säga boende i städer får mer av samhällets resurser än landsbygden. Landsbygden beskrivs i termer av problem medan staden står för normaliteten. Vilket gör att många åtgärder passar illa i landsbygden de är helt enkelt designade för staden.

Detta innebär inte att det inte går att göra något, tvärtom vi måste göra MER än motsvarigheten av tappet av befolkning. Vi måste också göra MER än de som har samma befolkningstapp fast en gynnsammare struktur. Vilket vi har gjort och gör, fastän inte nog. Skall inte skatten höjas igen som kommer det att krävas strukturella omvandlingar. Dessa stora och nödvändiga strukturella förändringar är beroende av den politiska processen och av politiska beslut.

Kommunerna har till skillnad från staten ett konstitutionellt samstyre inte en majoritets eller minoritetsregering! Styrelsens ledamöter styrs genom proportionella val. Det förutsätts alltså när man sitter i styrelsen att man-i och för sig med olika ideologiska bakgrunder ser till kommunens bästa. Revisionen som utses av Er i den högsta beslutande församlingen är organiserad vid sidan av styrelsen och ingår inte i den samma. Det är väl värt att tänka på

Bäste herr ordförande givet detta skulle jag vilja avsluta med två saker.

Vi är själva en del av vår framtid och vi kan välja vilka ambassadörer vi vill vara. Vi är med andra ord själva med och skapar bilden av platsvarumärket. Jag hoppas därför se många av Er på den nationella konferens som genomförs på uppdrag av kommunstyrelsens ordförande den 4-5 december.

Och sist i skenet av valrörelsen och givet våra framtidda ekonomiska utmaningar och att kommunen har ett konstitutionellt samstyre är konsten  inte att vinna kriget, konsten är att vinna freden,

Tack

Bengt Flykt, kommunchef